Upphovsrätt på bilder på internet

Skrivet av rikard, Wednesday, February 12, 2014

Vi får ibland förfrågningar om vad som gäller vid användning av bilder man inte tagit själv, till exempel på en webbsida. Får man använda bilder som någon annan tagit? Får man länka och använda en bild som länk även om man inte tagit bilden själv? Och så vidare.

Det enkla svaret är naturligtvis, nej, det får man inte utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren. Emellertid är det ganska komplicerade regler kring fotografier och bilder vilket gör att det är svårt att kategoriskt svara på vad som gäller i det enskilda fallet. Men en god utgångspunkt är att det krävs tillstånd (eller en licens) för att få använda någon annans bild.

Det finns många uppfattningar om vad man får och inte får göra med bilder, hur länge en bild är skyddad av upphovsrätten och om det finns olika undantag. Exempelvis finns det uppfattningar som att undantaget för privat bruk också omfattar att man får använda en bild i ett ickekommersiellt sammanhang till exempel på en förenings hemsida eller sin privata blogg. Det är fel. Att man har rätt att använda upphovsrättsskyddat material för privat bruk betyder inte att man också har rätt att sprida eller publicera bilden på internet. Att man inte använder bilden i syfte att slå mynt av den, i ett kommersiellt sammanhang har ingen betydelse. Det som är avgörande är om man faktiskt använder bilden privat eller om man gör den tillgänglig för andra.

Eftersom frågan återkommer och upphovsrätt ständigt diskuteras kan det vara bra med lite resurser till var man kan läsa mer om vad som gäller. Vi bjuder här på lite hänvisningar till olika källor där upphovsrätt på bilder avhandlas.

Tidningsutgivarna, TU, har en webbsida för skolvärlden kring hur medier kan användas i utbildningen. På mediekompass, som sidan heter, finns information om upphovsrätt. Där berättas det att man måste ha tillstånd från upphovsrättsinnehavaren (vilket kan vara fotografen, utgivaren, förläggaren eller bildbyrån) och att även om sådant tillstånd givits, så måste man ange upphovsrättsinnehavaren i enlighet med god sed vilket följer av den “ideella rätten”. Man skriver att det ofta är lätt att hitta och kontakta innehavaren av upphovsrätten för att söka tillstånd att använda bilden, vilket man nog måste ifrågasätta. Vi skulle nog kunna hävda att det ofta är mycket svårt att veta vem som tagit eller innehar rätten för en bild om man hittat bilden på internet. Detta är nämligen en olycklig följd av att man så ofta vare sig tar reda på om man har rätt att använda en bild eller tar sig tid att i enlighet med god sed ange upphovsrättsinnehavaren. Därför finns det väldigt mycket bilder som sprids och kopieras i väldigt många led där även ett ursprunligt lagligt och korrekt användande urholkats på vägen.

En annan källa med information kring rättigheter kring bilder är organisationen BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige. De har en sida med frågor och svar om bilder och upphovsrätt. Där kan man läsa om skyddstider och att lagen skiljer på “fotografiska verk” (som skyddas i 70 år efter upphovsrättsinnehavarens död) och “fotografiska bilder” (som skyddas i 50 år efter att bilden framställts). Vi återkommer till detta i slutet av denna artikel.

Journalistförbundet har också en webbsida med frågor och svar om upphovsrätt. I texten beskrivs bland annat det svagare skyddet för “fotografiska bilder”, det vill säga bilder som inte uppnår verkshöjd. Man konstaterar att sådana fotografiska bilder kan bearbetas, till exempel beskäras, i större grad. Man beskriver att sådan bearbetning är att likställa med en “rewrite” av en text. Det innebär att den som bearbetar en fotografisk bild skapar något nytt och behöver inte fotografens tillstånd för detta. Man resonerar också en del kring begreppet verkshöjd. Krav för att något ska anses ha verkshöjd är relativt lågt ställda i svensk lag, konstaterar man. Ett verk ska vara någorlunda originellt och ska inte ha kunnat framställas av två oberoende personer. Vad detta innebär för ett fotografi går man inte närmare in på men när det gäller texter så understryker man att det är inte rena faktauppgifter som skyddas, utan den språkliga dräkt de kläs i. När det gäller påhittade ämnen av mer litterär karaktär är det därför i princip omöjligt att lagligt skapa en så kallad “rewrite” eftersom för texter av skönlitterär art så skyddas även själva (den påhittade) historien eller handlingen av upphovsrätten.

Ytterligare en källa för att inhämta puzzlebitar av information om hur upphovsrätten skyddar bilder och foton finner vi hos Svenska fotografers förbund (SFF). Även här utvecklas ett resonemang kring skillnaden mellan fotografiskt verk och fotografisk bild: “För att ett fotografi vidare ska kallas för fotografiskt verk krävs det att två fotografer oberoende av varandra vid ungefär samma tidpunkt inte har skapat likadana fotografier. Om det har skett är fotografierna inte fotografiska verk, utan istället fotografiska bilder.” Av detta drar man slutsatsen att “fotografiska verk skapas i första hand av professionella fotografer“. Det kanske är att sticka ut hakan och kanske kan kännas surt om man anser sig vara en hyfsad amatörfotograf.

Ett intressant område som det råder osäkerhet kring berörs också, nämligen om det krävs samtycke från personer som förekommer i en bild. Man går igenom tre fall när sådant samtycke behövs:

SFF tar i sin genomgång också upp inskränkningar i fotografens rätt, vilket kan sägas utgöra undantag då tillstånd att använda en bild inte behövs. Det gäller som sagt privat bruk och SFF uppger att man får framställa nio (9) kopior. Vi vet inte var siffran 9 kommer från. Det kan vara något rättsfall eller förarbete som specificerat antalet. I själva upphovsrättslagen står “ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk”. Man ska däremot veta att privat bruk gäller lagliga förlagor, vilket innebär att man inte kan ta en bild som används i strid mot upphovslagen på en webbsida och ladda ned den för privat bruk. En annan inskränkning är att det är tillåtet att utan tillstånd använda ett verk “i en vetenskaplig framställning som inte framställts i förvärvssyfte” som det heter i lagtexten. Man får också publicera ett verk i samband med konstkritik (men inte om det rör sig om digital publicering vilket förvånar många – en tidning kan alltså publicera en konstnärlig bild i en recension i pappersupplagan men inte i webbtidningen.

Vi hoppas att lästipsen ovan är av nytta för läsarna. Sammantaget kan man säga att man förmodligen inte har rätt att använda en bild utan tillstånd och i de fall man har sådan rätt så måste man vara säker på att bilden då saknar verkshöjd. Lagen är ganska full av begrepp som detta som kräver en bedömning och vill man vara på den säkra sidan bör man antingen söka tillstånd av fotografen eller använda någon av de hundratals miljoner bilder som finns antingen i den kulturella allmänningen (där skyddstiden gått ut) eller är försedda med en fri och öppen licens som explicit ger det tillstånd som behövs (så länge man följer licenskraven).

Kuriosa. Vi lovade återkomma till en av egenheterna i det juridiska läget. Som om inte detta med att veta om en bild ska anses vara ett verk eller blott en fotografisk bild, vore nog, är reglerna ännu mer komplicerade eftersom lagen ändrats under årens gång, vilket avhandlas av föreningen Tillgång i bloggposten Upphovsrätt: högre krav på äldre fotografier. I den texten förklaras att i den tidigare lagen från 1960 fanns en kategori bilder som skyddades i 50 år efter fotografens död, inte för att de uppnådde “verkshöjd” utan för att de hade konstnärligt eller vetenskapligt värde. Övriga bilder (som följaktligen inte ansågs ha konstnärligt eller vetenskapligt värde) skyddades i 25 år efter att bilden tagits. 1994 lyftes upphovsrätten för foton in i upphovsrättslagen och det medförde en del ändringar av skyddstider och definitioner. Den nya skyddstiden förlängdes till 70 år efter fotografens död för fotografiska verk (som anses ha uppnått verkshöjd). Skrivningen om “konstnärligt eller vetenskapligt värde” slopades. I stället fick bilder som inte utgör verk, såkallade fotografiska bilder, ett skydd i 50 år efter bildens framställande.

Vad får den gamla lagen och ändringen 1994 för konsekvenser för oss? Jo, fotografier som skyddades i 25 år som togs före 1969 hade ju skyddstiden löpt ur för när lagen ändrades 1994. Fotografier som skyddades i femtio år efter att bilden framställts och som togs före 1969 hade ju kvar sitt skydd även sedan lagen ändrats 1994. Därför måste sådana bilder tolkas efter den lag som gällde när bilden togs, det vill säga utifrån om de ansågs ha ett konstnärligt eller vetenskapligt värde. Skyddstiden förlängdes till 70 år men nu för bilder som uppnår verkshöjd. Det är ju möjligt att en bild anses uppnå verkshöjd men inte ha något konstnärligt eller vetenskapligt värde. Föreningen Tillgång exemplifierar med ett aktuellt exempel på en bild från 1963. Fotografen hävdar att det är ett verk. Således ska det skyddas i fotografens livstid plus 70 år. Men när bilden togs, handlade det om huruvida bilden hade ett konstnärligt eller vetenskapligt värde vilket kan vara ett hårdare krav och svårare att uppnå. Det handlade inte om bilden ansågs uppnå verkshöjd eller inte eftersom det inte fanns med i den tidigare laglydelsen. Detta är naturligtvis ett övergående problem som kan uppstå när lagen ändras.

Tags: , , , , , , , ,

Posted in Immaterialrätt

MediaCreeper Creeper